På sistone har flera personer och politiker pratat varmt om kärnkraften som den ultimata lösningen på våra energiproblem och klimatförändringarna. De kan inte ha mer fel i det påståendet.
För att kunna tillverka kärnbränslet som används till att genera elen i ett kärnkraftverk så behöver man uran. Man utvinner uran i gruvor runtom världen. Men detta är ingen lätt sak. När man gräver efter uranmalm så släpps en mängd radioaktivt damm ut och radioaktiva gaser som i sin tur producerar radon. När gruvarbetarna sedan andas in dammet och radonet så är chansen stor att man drabbas av olika lungsjukdomar som exempelvis lungcancer. Det är inte bara gruvarbetarna som drabbas. Avfallet som dessa gruvor skapar förorenar miljön och hotar hälsan för lokalbefolkningen. Framförallt när man ska rena och koncentrera uranet från malmen. När man gör detta så skapar man en stor volym av flytande radioaktivt och giftigt avfall. Detta avfall bryr man sig sedan inte oftast om. Utan avfallet samlas i stora sjöar där vätskan avdunstas medan det radioaktiva slammet blir kvar i flera generationer.
Uranet ska sedan transporteras långa sträckor till så kallade konverteringsanläggningar där uranet omvandlas till gas. I Västerås finns en konverteringsanläggning där man omvandlar uranet till gas. Denna konvertering kallas för Uranhexafluorid. Uranhexafluorid är ett mycket instabilt, brandfarligt och högexplosivt ämne. Gasen som bildas är frätande, giftig och radioaktiv. Och det har uppstått flera olyckor när man har handskats med denna gas. Konvertering till gas skapar också avfall som i vissa fall smutsar ned grundvattnet. Nästa steg är att höja koncentrationen i blandningen av en typ av uran kallad Uran 235. Detta kallas för anrikning och görs i såkallade anrikningsanläggningar. I dessa anläggningar kan man också framställa kärnvapen och därför anser FN att kärnkraft kan utgöra en risk för spridning av kärnvapen. I det sista steget ska man konvertera om uranhexafluoridet till en mer stabil form av uran och tillverka själva bränslet till kärnkraftverk. I alla dessa olika steg så produceras det en stor mängd avfall som skadar miljön och människors hälsa.
Kärnkraftverken är i ständigt behov av noggranna och upprepade kontroller samt underhåll och säkerhet. Eftersom systemet är så stort och komplicerat så är en noggrann och omfattande kontroll också komplicerad och kräver mycket resurser.
Kärnkraften i Sverige producerar stora mängder radioaktivt avfall. Detta radioaktiva avfall innehåller några av de farligaste och dödligaste ämnena som man skådat. Till exempel när det utbrända kärnbränslet lyfts ut ur en kärnkraftsreaktor är avfallet så radioaktivt och farligt att bara den lilla mängd avfall som ryms i en helt vanlig liten snusdosa räcker till att döda hela Sveriges befolkning. Enligt Vattenfall så producerar tio kärnkraftreaktorer som är i drift i 40 år cirka 250 000 m3 radioaktivt avfall. ”Allt radioaktivt avfall från den svenska kärnkraften under 40 år skulle rymmas i en tredjedel av Globen” År 2010 då den sista kärnkraftsreaktorn i Sverige ska vara avstängd så har Sveriges kärnkraft producerat 8000 ton radioaktivt avfall. Tillräckligt för att utplåna allt liv på jorden!
Men hur ska man hantera avfallet som bildas? Ja, det vet inte ens kärnkraftsindustrin som har haft nästan 50 år på sig att finna en lösning på problemet. Men en sak vet man. Det kommer att kosta oerhört mycket och kräva enorma resurser för att hantera avfallet. Kärnkraftsindustrin har kommit på massor av idéer som dem anser kan lösa problemet. Avfallsfärjor till solen, borrhål under havsbottnen eller förvaring i berggrunden är några av de förslag som dem har lagt fram. Men alla förslag som kärnkraftsindustrin hittills har kommit på har visat sig vara oacceptabla. Och inga idéer har ännu uppfyllt de minimikrav som ställs på teknisk verksamhet och som kärnkraftsindustrin själva lovade i början att uppfylla:
- Hoten mot mänsklig hälsa och miljö i framtiden inte ska överstiga vad som är acceptabelt i dagens samhälle.
- Ingen börda får läggas på kommande generationer, vilket innebär att de inte ska behöva vidta några åtgärder, eller bära några kostnader för avfall som produceras idag.
Kärnkraftsindustrin vet hur farlig kärnkraften egentligen är och vilka enorma konsekvenser en enda olycka kan ställa till med. Men de bryr sig inte och tjänar massvis med pengar på sina farliga och förlegade kärnkraftverk. Detta kan beror på att om det händer en olycka så fråntas kärnkraftsindustrin allt ansvar. Dem behöver inte betala någon ersättning eller hjälpa till. Det är istället staten och det svenska folket som måste lida och betala om det händer något.
Kärnkraft är alltså inte lösningen som många människor tror. Kärnkraften är egentligen en smutsig, giftig och mycket dödlig present som är inklädd i ett trevligt paket.
