Forsmarks kärnavfall rostar sönder

Aftonbladet rapporterar att kärnavfall från Forsmark står och rostar samtidigt som avfallet förgiftar bergsvattnet runt betongrummen där avfallet förvaras.

Det hela uppdagades efter kontrollmätningar av dränagevattnet som rann ut från bergsalen. Värdet för radioaktivt cesium 137 i vattnet var förhöjt tio gånger. En granskning visade att det under en längre tid hade stått och droppat vatten från sprickor i taket i bergsalen. – Det kom på tunnorna som rostade sönder, säger Benny Sundström som är doktor i fysik och inspektör hos Statens kärnkraftsinspektion, SKI.

Det känns tryggt att veta att man verkligen bygger ett tillfälligt förvaringsutrymme för kärnavfall så bra och säkert som möjligt.

I november förra året slog han ner på att tunnelsystemet utanför bergsalarna ”var belamrade med en viss mängd diverse sopor och annat material”. – Sopor ska inte finnas där. Jag har konstaterat det två gånger och jag ska ta upp det med dem igen. Det ska bort, det ska inte ligga där, det kan börja brinna, säger inspektör Benny Sundström till Aftonbladet.

Men vad han klagar!? Vad gör det att vi slänger lite vanliga sopor bland kärnavfallet dessutom? Herregud, det kan ju inte börja brinna där inne då hela rummet läcker vatten...

Tunnorna är tillverkade mellan 1976 och 1985 och innehåller en blandning av asfalt och radioaktivt driftsavfall från Barsebäck. Det har vid en undersökning visat sig att de inte bara har rostat – utan också är felmärkta. – Man har fått en följesedel och det har inte stämt överens. Beteckningen var något helt annat, säger Benny Sundström.

Kollar man inte extra noggrant när man köper tunnor för kärnavfall? De kunde lika gärna ha köpt trätunnor, lika säkert.

Det är nästan som ett dåligt skämt. Varannan vecka verkar vi får reda på någon ny incident som hänt på Forsmark eller på något av våra andra kärnkraftverk. Hur länge kan problemen fortsätta komma utan att något riktigt allvarligt händer?